onsdag 9 september 2009

Gulliga arbetskamrater

Idag har vi haft kontorsmöte med efterföljande fiske.
Innan vi lämnade kontoret fick jag ta emot en uppmuntrande present - en blomma!!!!
TACK vad fina ni är!

Jag vill behandlas som en FRISK person

Idag har den remitterande läkaren ringt mig.
Hon hade inte trott att de skulle finna något fel på UL. Hon tyckte inte att jag verkade vara så sjuk.
Jag tackade för att hon hade skickat mig på undersökningen.
Hon har nu börjat fundera på varför mina blodvärden var så låga i mars när jag träffade henne. Det vill hon utreda. Kan jag komma redan imorgon och ta proverna? Jag frågade om de kan ta dem i Mora, det blir nog svårt trodde hon...
Hon undrade också om jag jobbar...
Jag bestämde en tid för provtagning imorgon, men sedan kände jag att jag vill inte åka runt till olika ställen och ta prover (jag skall inte vara någon FÖRSÖKSKANIN), jag vill att proverna tas i Mora. Jag vill inte tas för att vara sjuk - jag skall vara FRISK.
På väg till jobbet kontaktade jag Mora och Maria sviktsjuksköterskan som svarade att bara hon vet vilka prover som skall tas så kan hon göra det vid mitt besök på tisdag. SKÖÖÖNT.

måndag 7 september 2009

Så kändes det för mig!


Det är jag som är Amanda (Petras äldsta barn) och så här kändes det för mig när jag fick veta att mamma har hjärtsvikt:

Först när hon sa det tänkte jag och frågade lite om vad det innebar och så sen försökte jag att inte tänka så mycket på det,men när jag lade mig på kvällen började tankarna snurra i huvudet,TÄNK OM MAMMA DÖR! Då kom hon in till mig och sa: -Om det hade varit farligt hade jag inte fått åka hem från sjukhuset,då blev allt mycket bättre för de hade jag inte tänkt på. Det enda hon var rädd för var att medicinen kunde göra att hon blev yr och få ont i huvudet(det tyckte jag var lite konstigt). Men nu vet jag att det inte är så farligt. Om hon äter sin medicin så ska allt gå bra,men om jag tänker på det mycket blir jag lätt lite ledsen fast jag vet att det inte är farligt.

söndag 6 september 2009

Konversation på msn med kusinen

Här följer en konversation från msn med min kusin som har funderingar kring hur allt startade med undersökningar osv.
Lill Stina säger:
Hej!
Hur är det?
Petra säger:
det är ok
med dig
Lill Stina säger:
jodå de är helt okej! Precis läst igenom din blogg!
bara en fråga... hur kom du på tanken o gå till doktorn från början?=
Petra säger:
jag var trött
träningen "tog" ingenting
jag hade haft ett rejält tryck i bröstet när vi var i en gruva i Polen
vårdcentralen gjorde ett EKG som inte visade något
Lill Stina säger:
ja, man undrar ju!
med tanke på att du skiver att du inte märkt att benen varit svullna!
men har de blivit värre nu sedan du fick reda på det eller är de bara för att du tänker mer på det nu?
Petra säger:
det är väl för att jag tänker på det och vet om det nu
Lill Stina säger:
men började medicinen ta direkt när du började eller kommer den inte verka nått föränn du trappar upp den?
Petra säger:
medicinen började kännas på en gång, men skall trappas upp så att den bromsar hjärtat mer och mer
Lill Stina säger:
ok
Petra säger:
så jag kan ju verkligen råda alla att INTE träna om det känns konstigt i kroppen...
Lill Stina säger:
de förstår ja!
Lill Stina säger:
ja man undrar ju en del när de e nån nära som blir sjuk!
Petra säger:
jag vet
Petra säger:
och tydligen finns inga kända hjärtfel i släkten
Lill Stina säger:
man vill ju aldrig att nån nära ska bli sjuk o när nån blir de så går ju hjärnan på högvarv i undran!
va säger Amanda om att du har hjärtsvikt... förstår hon?
Petra säger:
Amanda förstår ganska mycket och första kvällen hade hon svårt att sova för hon trodde att jag skulle dö
Lill Stina säger:
ja, Amanda är ju en rätt klok liten tjej!
Petra säger:
jag har bett henne fundera över att skriva ett inlägg om hur hon tänkte och kände
För er andra som har frågor och funderingar - skriv gärna i kommentarer så svarar jag om jag kan
God natt från Leksand

Helg med orientering

Helgen har passerat.
Tävlingsarrangörer för DM i orientering.
Lördag förmiddag: promenad 600 meter uppför - det går tungt - medicinen bromsar hjärtat, men upp kom vi!
Min syssla var att pricka av alla startande damer under ca 90 minuter.
Sedan plocka ner startområdet och promenera nedför.
Bil till målområdet och leta på Amanda som har tävlat.
Thaimat till lunch och fikagäster på eftermiddagen!
Helt slut efteråt - tog en tupplur före middagen. Efter middagen blev det natti-natti för min del...
Söndag - orienterings-DM med stafetter idag! Kul att vara supporter och följa D12-lagen! Leksand hade två lag. Heja tjejer!
Hem för lunch och vinka av Lars som drog till Värnamo fram till tisdag.
Eftermiddag med barnen och deras kompisar och sedan baka hemgjord pizza med Amanda - det tog musten ur mig.
Nu närmar det sig läggdags, men innan det packa i ordning för imorgon.
För första gången på länge har jag sovit fram till 8 istället för 6! Men fötter, ben och fingrar är vätskefyllda, så det gör ont när jag vaknar. TRIST. Hoppas att det blir bättre när medicinen trappas upp!

torsdag 3 september 2009

Skön sömn

I natt har jag sovit riktigt bra!
De första nätterna vaknade jag runt kl. 4 och kunde inte somna om på ett skönt sätt.
Tyvärr så har jag mycket vätska i fötter och upp mot vaderna idag (som innan medicineringen startade), men jag tar väl en promenad och försöker trycka blodet uppåt!

tisdag 1 september 2009

Bra samtal

Nu har jag pratat med Maria som kommer att vara min kontaktperson på sviktmottagningen i Mora.
Hon svarade på frågor om diagnosen som jag fått- Hypokinesi septalt.
Hypokinesi= hjärtat rör sig lite sämre, Septalt= väggen mellan hjärtats kamrar - hur de ser ut.
Kranskärlsundersökningen som skall göras kommer normalt att bli inom 3 månader. De kommer att föra in en kateter nere i armen, nära tummen. En lokalbedövning görs innan katetern förs in. Inne i blodådrorna ha man ingen känsel så det skall inte göra ont.
Om de hittar något fel så görs åtgärden på en gång när instrumentet finns på plats.
Jag kommer att vara på Falu Lasarett under dagen och sedan åka hem om det inte blir fördröjt till sent på dagen pga akutfall som kommer in.
Medicinerna kommer att trappas upp, en sort i taget, när jag träffar Maria varannan vecka i Mora.
Allt beroende på mina värden för njurar, blodtryck osv.
Resor kommer inte att vara några problem!!!!!!!! Jag skall få "fula" stödstrumpor gratis på mottagningen!
Det som kan vara jobbigt är långa flygresor för vätskeansamlig i ben osv. Eller om man råkar ut för diarréer så att kroppen blir uttorkad.
Det känns som om jag har att göra med MYCKET KOMPETENT personal - SKÖÖÖNT.
Motionen då?
Det skall också bli som "vanligt" känner jag att det blir för jobbigt uppför så stannar jag bara upp tills det känns bra igen! Det finns sviktpatienter som åker Vasaloppet också!