Upptrappning av medicin

Har besökt Mora Lasarett idag i gen.
Träff med Maria "min" sjuksköterska.
På tredje försöket kom det blod ut ur armen idag - tänk var svårstucken jag är...
Vi bestämde att jag tar ännu en halv tablett Enalapril på kvällen - dosen är nu 5 mg på morgonen och 5mg på kvällen.
Emconcor tar jag fortfarande endast en ½ tablett på morgonen (totalt 1,25 mg)
Kommer troligen att bli sjukskriven på halvtid efter den 11 oktober också.
Pigg på jobbet -trött när jag kom hem.

6 dagar sedan operationen

Nu har nästan en vecka gått - och jag har mest varit stilla...
Det gör ont i kroppen när man inte kan röra sig normalt.
Jag får inte belasta handleden och skall vara snäll mot ljumsken också. Inte bära några matkassar alltså.
På båda stickställena är jag blå-lila-grön-gul. Det ömmar när jag går - jag haltar och i handleden känns det också.
Jag hoppas komma igång bättre under nästa vecka. Veckan som har gått har jag varit hemma från jobbet på heltid. Trist.
Humöret är bättre när kroppen får sin normala rörelse...

Så här gick det till på kärlkransoperationen

6.50 På plats vid avdelning 27 Falu Lasarett. Vi är i väntrummet tills två sjuksköterskor hämtar mig /oss - Lars är med.
Promenerar till det som skall vara"mitt rum" Jag får välja säng (det finns tre sängar på rummet - jag blir ensam där hela dagen). Där väntar en blå sjukhusskjorta i omlottmodell. Min sjuksköterska sätter en nål i vänster hand, där jag kommer att få dropp under dagen. EKG. Plåster med bedövningssalva på höger handled - det blir varmt. På med skjortan. Klockan är nu ca 7.30 Läkaren som heter Lars kommer och pratar om vad som kommer att hända. Vi ställer frågor. Han tror inte att de kommer att hitta några fel i mina kranskärl.
TV:n står på. Ca kl 8 skjutsas jag iväg i sängen till rummet där operationen kommer att äga rum. Jag får själv byta till operationssängen. Det är kallt i rummet. Tre TV-skärmar finns. På en står mitt namn, personnummer och ålder. På den andra kollar de mitt EKG under undersökningen. Den tredje är för att jag skall kunna följa undersökningen och se kranskärlen (den skärmen ser jag nästan inte eftersom den runda röntgenapparaten är i vägen stor del av tiden - jag tittar på läkarnas skärm istället). Jag får lugnande medel genom nålen på vänster hand. Det är många personal i rummet. En sköterska, en elev och två läkare på min högra sida. De hjälper varandra att få på handskar osv. Alla bär blyförkläden och halsskydd. (Strålningen är hög här inne, därför får inte Lars vara med.) En personal kommer in och frågar om längd och vikt, hon går ut när jag talat om det. En skötare på min vänstra sida som håller koll på mitt blodtryck och pratar uppmuntrande med mig hela tiden (han ger mig dropp efter ett tag när mitt blodtryck blir lägre). Teamet på min högra sida rengör min handled som de har sagt att de skall använda den tunna tråden på. Ljumsken rengörs också ifall att de behöver sticka där. Ett skynke placeras över mig och OP börjar i handleden. Det trycker och spänner, de för in en tunn metalltråd för att försöka hitta fram mot hjärtat. Det tar stopp ungefär vid armvecket eftersom det blir spasmer i mina kärl...
Efter lite mer lirkande ger de upp och påbörjar OP i ljumsken. Vid handleden sätter de ett genomskinligt armband i plast och pumpar in luft för att få tryck vid blodådern. Start i ljumsken med bedövningsspruta a´la tandläkare. Sedan på med ytterligare ett skynke, läkaren byter handskar eftersom hon har blivit osteril. In med en liten hylsa som tråden skall föras igenom. Och vips är de framme vid första kranskärlet! Kontrastvätska sprutas in och jag kan se kärlen på TV-skärmen! Ett vackert träd utan knotor och midjor på grenarna!!!!! Ut med tråden och in med en ny med annan böjning på kroken för att hitta fram till kärlen på andra sidan av hjärtat. Lite lirkande behövs. Jag frågar läkaren om svordomarna är nära, men hon säger att det är långt kvar... läkare Lars som träffat mig tidigare på dagen lirkar lite och vips så har de kollat klart där också (jag såg nästan inget av den sidan eftersom röntgen apparaten var i vägen vid mitt huvud).
När alla trådar var ute ur min aorta så var det bara förslutningen kvar. Ett Angio Seal (En plugg med collagen i och en suturtråd) placeras i min aorta och de drar år SHIT VAD ONT...
OP är klar!
KÄRLEN ÄR SNYGGARE ÄN NORMALT PÅ EN 38-ÅRING!!!!!!!!!!!!
Jag kan fortsätta mitt sunda liv och vara nöjd med det!
Att hjärtat är skadat av en hjärtmuskelinflammation är OTUR, friska kärl känns SUPERBRA!
Efter OP skall jag bete mig som om jag är förlamad på högra sidan. Frånskjut med vänster ben och arm för att få hjälp över till "min" säng.
Skjuts tillbaka till "mitt rum" där Lars väntar.
Eftersom allt har gått bra släpper jag iväg honom till Hofors på jobb. Han får hämta mig om några timmar igen.
Dagen rullar på. De släpper trycket som jag har vid handledshålet allt eftersom. Några milliliter i taget. Jag har TV:n på - inget känns intressant.
Jag får lunch vid 11.30. Gott med mat!
Jag var hungrig och hade huvudvärk.
Vid ett-tiden kommer sköterskan och säger att jag kan gå ur sängen och promenera runt lite.
Jag går mot dagrummet och hittar en dator, skriver ett mail som jag skickar till arbetskamrater och andra vänner, tar ett äpple och går mot mitt rum. Det är då allt börjar snurra... Talar om att jag känner mig svimfärdig. Fram kommer "min" sköterska med rullstol och snabbt in med mig på rummet och ner i sängen... Fy vilket blodtrycksfall... Hon tar blodtrycket och tycker att jag inte skall oroa mig.
Läkare Lars kommer in och talar om att jag kan sluta med min blodförtunnande medicin och att jag får åka hem nu.
Efter ett tag kommer Lars och hämtar mig.
Sjukhussängar är inte sköna... Tur att jag bara har en dag här!
Jag sitter inte skönt i bilen på vägen hem. Förslutningen i ljumsken är i vägen...
Spänningarna släpper och vi åker hemåt.
Jag har alltså INTE haft någon hjärtinfarkt!

Dagen efter

Nu har jag snart varit hemma i ett dygn.
Inatt när jag var upp till toaletten så kändes som om förseglingen i ljumsken flyttade på sig - det gjorde ONT. Fick världens puls och var nära att svimma på väg tillbaka till sängen.
Jag har sovit den mesta tiden efter jag kom hem. Det är en sådan dag när man kan somna nästan när som helst.
Nu börjar krafterna komma tillbaka, men när jag har gjort något ansträngande tex ätit, gått på toa eller liknande så blir jag yr och går tillbaka till soffan eller sängen.
Det går ganska bra att sitta ett tag men också där är förseglingen i ljumsken lite i vägen...
TÅLAMOD är väl det som gäller...

Mail från Hjärtkliniken

Hej på er!

Nu får jag snart åka hem.

De har försökt undersöka mig genom handleden - men det gick inte bra....
Det blev det gamla sättet - genom ljumsken.... Typiskt att de fick göra två försök på mig.
Känner mig lite vimmelkantig.
Stannar åtminstone hemma från jobbet imorgon.

Ljumsken har de satt ihop med någon slags plugg med hulling på.

Kranskärlen var snyggare än normalt!!!!!!!!!!!!

Inga skogspromenader och absolut inte stenig terräng på ett tag sa läkaren.

KRAM från Petra

Efter jag hade skrivit detta så vaggade jag tillbaka mot mitt rum. Det blev bara jobbigare och jobbigare att gå, när det var mycket nära att svimma sade jag till en sköterska som kallade på "min" sköterska som kom med rullstol, tryckte ner mig i den och fort tillbaka till sängen - så kan det gå när blodtrycket är lågt och man blir lite övermodig med vad man orkar...

Imorgon kranskärlsröntgen

Imorgon är det dags för undersökning av mina kranskärl.
Ikväll har jag svalt 8 extra tabletter - Plavix tror jag de heter.
När jag söker på google så står det så här om dem på FASS.se Trombocytaggregationshämmande medel - och vad betyder det???

Plavix tillhör en grupp av läkemedel som kallas trombocythämmande medel. Trombocyter är mycket små celler i blodet, mindre än röda och vita blodkroppar, som bildar koagel (klumpar) vid koagulation av blodet (blodets levring). Genom att hindra denna bildning av koagel minskar trombocythämmande medel riskerna för att blodkoagel bildas (en process som kallas trombos eller bildning av blodproppar).

Jag hoppas att jag kan sova normalt under nattern. Skall vara på plats vid 07.00 och ha duschat, ätit, tagit medicinerna och åkt bil i 5 mil innan dess.

Måste upp vid 5-tiden alltså... Usch. Det är nästan som att åka på utbildning till Sthlm.

Nåväl - Håll alla tummar för att de inte hittar några spår av hjärtinfarkter!

Möte med sviktsjuksköterskan!

Igår hade vi ett bra möte med Maria på Mora Lasarett.
Hon tog en massa prover på mig (Falu Lasarett vill ha ett prov inför undersökningen som skall göras på måndag, Vårdcentralen i Leksand ville ha tre prover och Maria vill ha något prov). En massa rör som resulterade i att vårdcentralens läkare ringde mig idag och ordinerade järntabletter (något som jag har trott mig behöva ända sedan förra sommaren...) Nåväl på fjärde sticket fick de ut blod! Blodådrorna ville inte släppa ifrån sig de dyrbara dropparna...
Efter det följde ca två timmar med frågor och svar. Positivt att Lars också kunde ställa sina frågor. Tydligen så välkomnas familjemedlemmar just för att få förståelse för den nya livssituationen! Bra-dagar och sämre dagar.
På slutet av besöket gjordes ett EKG och blodtrycket mättes i liggande, sittande och stående ställning. Värdena såg OK ut!

Första träffen med sviktsjuksköterskan imorgon

Imorgon förmiddag kl 10 är första träffen med Maria "min" sviktsjuksköterka.
Medicinen skall höjas för första gången.
Från 12 i natt skall jag vara fastande eftersom vi skall ta några blodprov som kräver det.
Lars följer med och skjutsar och ställer sina frågor.

Heldag i Stockholm

Idag har jag verkligen haft en heldag. 5.58-tåget mot Borlänge och Stockholm.
Kurs från 9.30 fram till 17 och hemåt igen med 17.44-tåget.
Kursledaren var verkligen inte den som lät en andas.....
Vatten- och toapaus 5 min. Lunch 30 min. Snabbfika - uppför trappen hämta kaffe eller te + stoppa i sig en liten sockerkaksbit och sedan korvstoppning igen..... Ut från huset vid 17 och sedan tunnelbana + buss till centralen där vi köpte mat som kunde ha varit nyttigare.... Sedan en mysig tågresa med Lotta, men oj vad ont i kroppen man får av att sitta stilla en heldag...
Man blir ju heltrött och vimsig sådana här dagar, men för att vara en sådan dag så mår jag riktigt bra!

Vätska

Idag har jag varit på jobbet fram till lunch.
Promenerat till och från stationen i Mora.
Flera gånger under dagen har jag blivit yr. Benen gör riktigt ont - spända av vätska gissar jag. Fingrarna och händerna spänner också. Trist.
Vilat flera timmar under eftermiddagen.
TV-kväll i soffan.

Kranskärlsröntgen

Idag kom kallelsen.
Jag är VÄLKOMMEN till dagvården, avd 27, Falu Lasarett för KRANSKÄRLSRÖNTGEN, coronarangiografi, måndagen den 21 september 2009 kl. 07.00.
Med kallelsen kom också en PROVTAGNINGSREMISS så jag måste SNARAST gå till distriktssköterskan för provtagning.
I kallelsen står en massa förhållningsorder och att jag skall läsa en broschyr(SE BIFOGAD INFORMATIONSBROSCHYR) som de skickar med.
Måste allt stå med STORA BOKSTÄVER??????
Det gör att jag verkligen får ont imagen.
Efter ingreppet skall jag ligga stilla i minst 2 timmar om de går in i armen, går de in via ljumsken så är det sängläge 6-8 timmar. Den information jag har fått så kommer de att gå in i armen.
Efter undersökningen så får jag inte utföra några tunga sysslor under 10 dagar. Kanske blir jag sjukskriven i en vecka.
Undertecknat: KRANSKÄRLSMOTTAGNINGEN.
Lars får skjutsa mig. Mamma och pappa kommer hit och ser till att barnen kommer till och från skolan som de ska!

Gulliga arbetskamrater

Idag har vi haft kontorsmöte med efterföljande fiske.
Innan vi lämnade kontoret fick jag ta emot en uppmuntrande present - en blomma!!!!
TACK vad fina ni är!

Jag vill behandlas som en FRISK person

Idag har den remitterande läkaren ringt mig.
Hon hade inte trott att de skulle finna något fel på UL. Hon tyckte inte att jag verkade vara så sjuk.
Jag tackade för att hon hade skickat mig på undersökningen.
Hon har nu börjat fundera på varför mina blodvärden var så låga i mars när jag träffade henne. Det vill hon utreda. Kan jag komma redan imorgon och ta proverna? Jag frågade om de kan ta dem i Mora, det blir nog svårt trodde hon...
Hon undrade också om jag jobbar...
Jag bestämde en tid för provtagning imorgon, men sedan kände jag att jag vill inte åka runt till olika ställen och ta prover (jag skall inte vara någon FÖRSÖKSKANIN), jag vill att proverna tas i Mora. Jag vill inte tas för att vara sjuk - jag skall vara FRISK.
På väg till jobbet kontaktade jag Mora och Maria sviktsjuksköterskan som svarade att bara hon vet vilka prover som skall tas så kan hon göra det vid mitt besök på tisdag. SKÖÖÖNT.

Så kändes det för mig!

Det är jag som är Amanda (Petras äldsta barn) och så här kändes det för mig när jag fick veta att mamma har hjärtsvikt:

Först när hon sa det tänkte jag och frågade lite om vad det innebar och så sen försökte jag att inte tänka så mycket på det,men när jag lade mig på kvällen började tankarna snurra i huvudet,TÄNK OM MAMMA DÖR! Då kom hon in till mig och sa: -Om det hade varit farligt hade jag inte fått åka hem från sjukhuset,då blev allt mycket bättre för de hade jag inte tänkt på. Det enda hon var rädd för var att medicinen kunde göra att hon blev yr och få ont i huvudet(det tyckte jag var lite konstigt). Men nu vet jag att det inte är så farligt. Om hon äter sin medicin så ska allt gå bra,men om jag tänker på det mycket blir jag lätt lite ledsen fast jag vet att det inte är farligt.

Konversation på msn med kusinen

Här följer en konversation från msn med min kusin som har funderingar kring hur allt startade med undersökningar osv.
Lill Stina säger:
Hej!
Hur är det?
Petra säger:
det är ok
med dig
Lill Stina säger:
jodå de är helt okej! Precis läst igenom din blogg!
bara en fråga... hur kom du på tanken o gå till doktorn från början?=
Petra säger:
jag var trött
träningen "tog" ingenting
jag hade haft ett rejält tryck i bröstet när vi var i en gruva i Polen
vårdcentralen gjorde ett EKG som inte visade något
Lill Stina säger:
ja, man undrar ju!
med tanke på att du skiver att du inte märkt att benen varit svullna!
men har de blivit värre nu sedan du fick reda på det eller är de bara för att du tänker mer på det nu?
Petra säger:
det är väl för att jag tänker på det och vet om det nu
Lill Stina säger:
men började medicinen ta direkt när du började eller kommer den inte verka nått föränn du trappar upp den?
Petra säger:
medicinen började kännas på en gång, men skall trappas upp så att den bromsar hjärtat mer och mer
Lill Stina säger:
ok
Petra säger:
så jag kan ju verkligen råda alla att INTE träna om det känns konstigt i kroppen...
Lill Stina säger:
de förstår ja!
Lill Stina säger:
ja man undrar ju en del när de e nån nära som blir sjuk!
Petra säger:
jag vet
Petra säger:
och tydligen finns inga kända hjärtfel i släkten
Lill Stina säger:
man vill ju aldrig att nån nära ska bli sjuk o när nån blir de så går ju hjärnan på högvarv i undran!
va säger Amanda om att du har hjärtsvikt... förstår hon?
Petra säger:
Amanda förstår ganska mycket och första kvällen hade hon svårt att sova för hon trodde att jag skulle dö
Lill Stina säger:
ja, Amanda är ju en rätt klok liten tjej!
Petra säger:
jag har bett henne fundera över att skriva ett inlägg om hur hon tänkte och kände
För er andra som har frågor och funderingar - skriv gärna i kommentarer så svarar jag om jag kan
God natt från Leksand

Helg med orientering

Helgen har passerat.
Tävlingsarrangörer för DM i orientering.
Lördag förmiddag: promenad 600 meter uppför - det går tungt - medicinen bromsar hjärtat, men upp kom vi!
Min syssla var att pricka av alla startande damer under ca 90 minuter.
Sedan plocka ner startområdet och promenera nedför.
Bil till målområdet och leta på Amanda som har tävlat.
Thaimat till lunch och fikagäster på eftermiddagen!
Helt slut efteråt - tog en tupplur före middagen. Efter middagen blev det natti-natti för min del...
Söndag - orienterings-DM med stafetter idag! Kul att vara supporter och följa D12-lagen! Leksand hade två lag. Heja tjejer!
Hem för lunch och vinka av Lars som drog till Värnamo fram till tisdag.
Eftermiddag med barnen och deras kompisar och sedan baka hemgjord pizza med Amanda - det tog musten ur mig.
Nu närmar det sig läggdags, men innan det packa i ordning för imorgon.
För första gången på länge har jag sovit fram till 8 istället för 6! Men fötter, ben och fingrar är vätskefyllda, så det gör ont när jag vaknar. TRIST. Hoppas att det blir bättre när medicinen trappas upp!

Skön sömn

I natt har jag sovit riktigt bra!
De första nätterna vaknade jag runt kl. 4 och kunde inte somna om på ett skönt sätt.
Tyvärr så har jag mycket vätska i fötter och upp mot vaderna idag (som innan medicineringen startade), men jag tar väl en promenad och försöker trycka blodet uppåt!

Bra samtal

Nu har jag pratat med Maria som kommer att vara min kontaktperson på sviktmottagningen i Mora.
Hon svarade på frågor om diagnosen som jag fått- Hypokinesi septalt.
Hypokinesi= hjärtat rör sig lite sämre, Septalt= väggen mellan hjärtats kamrar - hur de ser ut.
Kranskärlsundersökningen som skall göras kommer normalt att bli inom 3 månader. De kommer att föra in en kateter nere i armen, nära tummen. En lokalbedövning görs innan katetern förs in. Inne i blodådrorna ha man ingen känsel så det skall inte göra ont.
Om de hittar något fel så görs åtgärden på en gång när instrumentet finns på plats.
Jag kommer att vara på Falu Lasarett under dagen och sedan åka hem om det inte blir fördröjt till sent på dagen pga akutfall som kommer in.
Medicinerna kommer att trappas upp, en sort i taget, när jag träffar Maria varannan vecka i Mora.
Allt beroende på mina värden för njurar, blodtryck osv.
Resor kommer inte att vara några problem!!!!!!!! Jag skall få "fula" stödstrumpor gratis på mottagningen!
Det som kan vara jobbigt är långa flygresor för vätskeansamlig i ben osv. Eller om man råkar ut för diarréer så att kroppen blir uttorkad.
Det känns som om jag har att göra med MYCKET KOMPETENT personal - SKÖÖÖNT.
Motionen då?
Det skall också bli som "vanligt" känner jag att det blir för jobbigt uppför så stannar jag bara upp tills det känns bra igen! Det finns sviktpatienter som åker Vasaloppet också!