Så här gick det till på kärlkransoperationen

6.50 På plats vid avdelning 27 Falu Lasarett. Vi är i väntrummet tills två sjuksköterskor hämtar mig /oss - Lars är med.
Promenerar till det som skall vara"mitt rum" Jag får välja säng (det finns tre sängar på rummet - jag blir ensam där hela dagen). Där väntar en blå sjukhusskjorta i omlottmodell. Min sjuksköterska sätter en nål i vänster hand, där jag kommer att få dropp under dagen. EKG. Plåster med bedövningssalva på höger handled - det blir varmt. På med skjortan. Klockan är nu ca 7.30 Läkaren som heter Lars kommer och pratar om vad som kommer att hända. Vi ställer frågor. Han tror inte att de kommer att hitta några fel i mina kranskärl.
TV:n står på. Ca kl 8 skjutsas jag iväg i sängen till rummet där operationen kommer att äga rum. Jag får själv byta till operationssängen. Det är kallt i rummet. Tre TV-skärmar finns. På en står mitt namn, personnummer och ålder. På den andra kollar de mitt EKG under undersökningen. Den tredje är för att jag skall kunna följa undersökningen och se kranskärlen (den skärmen ser jag nästan inte eftersom den runda röntgenapparaten är i vägen stor del av tiden - jag tittar på läkarnas skärm istället). Jag får lugnande medel genom nålen på vänster hand. Det är många personal i rummet. En sköterska, en elev och två läkare på min högra sida. De hjälper varandra att få på handskar osv. Alla bär blyförkläden och halsskydd. (Strålningen är hög här inne, därför får inte Lars vara med.) En personal kommer in och frågar om längd och vikt, hon går ut när jag talat om det. En skötare på min vänstra sida som håller koll på mitt blodtryck och pratar uppmuntrande med mig hela tiden (han ger mig dropp efter ett tag när mitt blodtryck blir lägre). Teamet på min högra sida rengör min handled som de har sagt att de skall använda den tunna tråden på. Ljumsken rengörs också ifall att de behöver sticka där. Ett skynke placeras över mig och OP börjar i handleden. Det trycker och spänner, de för in en tunn metalltråd för att försöka hitta fram mot hjärtat. Det tar stopp ungefär vid armvecket eftersom det blir spasmer i mina kärl...
Efter lite mer lirkande ger de upp och påbörjar OP i ljumsken. Vid handleden sätter de ett genomskinligt armband i plast och pumpar in luft för att få tryck vid blodådern. Start i ljumsken med bedövningsspruta a´la tandläkare. Sedan på med ytterligare ett skynke, läkaren byter handskar eftersom hon har blivit osteril. In med en liten hylsa som tråden skall föras igenom. Och vips är de framme vid första kranskärlet! Kontrastvätska sprutas in och jag kan se kärlen på TV-skärmen! Ett vackert träd utan knotor och midjor på grenarna!!!!! Ut med tråden och in med en ny med annan böjning på kroken för att hitta fram till kärlen på andra sidan av hjärtat. Lite lirkande behövs. Jag frågar läkaren om svordomarna är nära, men hon säger att det är långt kvar... läkare Lars som träffat mig tidigare på dagen lirkar lite och vips så har de kollat klart där också (jag såg nästan inget av den sidan eftersom röntgen apparaten var i vägen vid mitt huvud).
När alla trådar var ute ur min aorta så var det bara förslutningen kvar. Ett Angio Seal (En plugg med collagen i och en suturtråd) placeras i min aorta och de drar år SHIT VAD ONT...
OP är klar!
KÄRLEN ÄR SNYGGARE ÄN NORMALT PÅ EN 38-ÅRING!!!!!!!!!!!!
Jag kan fortsätta mitt sunda liv och vara nöjd med det!
Att hjärtat är skadat av en hjärtmuskelinflammation är OTUR, friska kärl känns SUPERBRA!
Efter OP skall jag bete mig som om jag är förlamad på högra sidan. Frånskjut med vänster ben och arm för att få hjälp över till "min" säng.
Skjuts tillbaka till "mitt rum" där Lars väntar.
Eftersom allt har gått bra släpper jag iväg honom till Hofors på jobb. Han får hämta mig om några timmar igen.
Dagen rullar på. De släpper trycket som jag har vid handledshålet allt eftersom. Några milliliter i taget. Jag har TV:n på - inget känns intressant.
Jag får lunch vid 11.30. Gott med mat!
Jag var hungrig och hade huvudvärk.
Vid ett-tiden kommer sköterskan och säger att jag kan gå ur sängen och promenera runt lite.
Jag går mot dagrummet och hittar en dator, skriver ett mail som jag skickar till arbetskamrater och andra vänner, tar ett äpple och går mot mitt rum. Det är då allt börjar snurra... Talar om att jag känner mig svimfärdig. Fram kommer "min" sköterska med rullstol och snabbt in med mig på rummet och ner i sängen... Fy vilket blodtrycksfall... Hon tar blodtrycket och tycker att jag inte skall oroa mig.
Läkare Lars kommer in och talar om att jag kan sluta med min blodförtunnande medicin och att jag får åka hem nu.
Efter ett tag kommer Lars och hämtar mig.
Sjukhussängar är inte sköna... Tur att jag bara har en dag här!
Jag sitter inte skönt i bilen på vägen hem. Förslutningen i ljumsken är i vägen...
Spänningarna släpper och vi åker hemåt.
Jag har alltså INTE haft någon hjärtinfarkt!